I måndags var jag på vårdcentralen. Jag är så glad att jag fick ett bra bemötande och att läkaren faktiskt lyssnade på mig och tog mig på allvar. Men för att ni ska hänga med i historien så måste jag berätta allt från början.
När jag var 16 år och precis hade slutat 9:an i högstadiet, blev jag diagnostiserad med reumatism. Under ca ett och ett halvt års tid hade jag gått och haft ont i mina handleder och mått illa pga obehaget och inte alltid kunnat vara med på idrotten i skola. Fast jag fick höra från mina gymnastiklärare att jag var lat eller inbillade mig att jag hade ont. Skolsköterskan tog mig på allvar sista terminen i 9:an och skickade en remiss till Vrinnevisjukhuset där de tog en massa blodprover och gjorde undersökningar. Bara ett par veckor efter skolavslutningen fick jag veta att jag hade en denna hemska inflammatoriska sjukdom i kroppen. Jag fick medicin och fick komma på återbesök med jämna mellanrum. När jag fyllde 20 och gick sista terminen i gymnasiet fick jag byta reumatolog. Han bytte ut mina värktabletter mot antiinflammatorisk gel istället och efter det besöket fick jag inte träffa någon reumatolog alls. 9 år har gått nu och min reumatism har blivit värre. Den har spridit sig från handleder och fotleder till i princip alla leder jag har i kroppen. Dessutom har jag drabbats av en jobbig trötthet som gör att jag vissa dagar ligger helt utslagen i sängen för att jag inte orkar hålla ögonen öppna fast jag sovit jättebra natten innan. Jag kände att jag behövde kontakta reumatolog igen.
Men när jag väl ringde till reumatologavdelningen fick jag veta att jag inte fanns i deras patientlistor och behövde en ny remiss för att få komma dit. Så jag ringde till vårdcentralen och förklarade min situation. Sjuksköterskan i telefonen förklarade för mig att det inte stod någonting i mina journaler om att jag är diagnostiserad med reumatism. Hon hörde nog på min röst att jag blev lite upprörd (fast jag försökte kämpa mot gråten i halsen) och gav mig en tid till läkaren. Efter samtalet bröt jag ihop. Inte konstigt att jag inte fått tid till återbesök hos reumatologen efter mitt sista besök för 9 år sen. Vad hände med min diagnos? Borde den inte ha stått i mina journaler?
Läkaren jag träffade i måndags gjorde en undersökning, samma blodprov togs som för 13 år sen och han lovade att skicka en remiss till reumatolog för vidare undersökning.
Så nu sitter jag och väntar på min kallelse från reumatologen. Och jag hoppas att den kommer snarast. Jag orkar inte med dessa sjukdomsfaser längre och behöver medicinering. Ipren funkar bara en liten stund och sen ligger jag utslagen i sängen igen och större delen av dagen försvinner för att jag inte orkar göra någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar